OPETH - Den Ständiga Resan

När jag tänker på den ständiga resan genom livet När det alltid känns som höst Då vänder sig vinden sakta mot norr Och blommorna dör Det faller regn i mina drömmar Jag måste resa igen och leta efter tröst Jag måste leta igen efter ömhetens röst Jag måste resa igen till nästa höst Den ständiga resan till nästa höst När jag vandrar på den steniga vägen genom livet När det känns som jag bar på en sorg Då gömmer sig solen sakta i moln Och ordet är adjö Snart faller snö i mina drömmar Jag måste resa igen och leta efter tröst Jag måste leta igen efter ömhetens röst Jag måste resa igen till nästa höst Den ständiga resan till nästa höst Den ständiga resan till nästa höst ------------------------------------------------------- When I think of the perpetual journey through life When it always feels like autumn The wind moves slowly to the north And the flowers die Rain falls in my dreams I must travel again and search for comfort I must search again for the voice of tenderness I must travel again to next autumn The perpetual journey to next autumn When I wander on the stony road through life When it felt like I carried a sorrow Then the sun hides slowly in the clouds and the word is goodbye Soon the snow falls in my dreams I must travel again and search for comfort I must search again for the voice of tenderness I must travel again to next autumn The perpetual journey to next autumn Oooo the perpetual journey to next autumn Lyrics: Marie Fredriksson