Ordet har samma betydelse som på svenska och är alltså bestämd form av ordet “krake“, ett äldre namn på åttaarmade jättebläckfiskar. Namnet är ursprungligen ett noanamn för valfisk och är etymologiskt släkt med krake, bland annat namn för ’krokigt träd’.
Den danske teologen Erik Pontoppidan den yngre beskrev den utförligt i Norges naturlige historie (1752–53) efter traditioner han upphämtat i norra Norge och i Bergen. Den lurar på havets botten där den föder rika stim av fiskar med sin avföring, men om den höjer sig mot ytan måste fiskare i närheten snabbt lämna platsen, särskilt som de riskerar att dras ned i djupet av den vattenvirvel som uppstår när kraken på nytt sänker sig. Den svenske författaren Jacob Wallenberg återger Pontoppidans beskrivning i sin reseskildring Min son på galejan (1781).
Den engelske poete