Konvergensiellt - Conny Grewe Carl Norberg 2023-11-06

Vårt krig är ett själsligt intellektuellt krig, som vi först och främst måste vinna över oss själva och detta för att kunna hjälpa andra vidare till självhjälp. Oavsett om vi innesluter denna förståelse i någon av de mer klassiska och därför också inte så mycket till möjliga beteendevetenskapliga ramarna, eller ser det helt metafysiskt- för att inte bara rätteligen säga logisk och rationellt, så är pjäsen vi bevittnar ingenting att vara rädd för. Den febriga maktkampen mot social ingenjörskonst som nu äger rum på en sådan stor skala, är i alla väsentliga avseenden bara baserad på rädsla. Rädsla för dig, och rädsla för mig. Eftersom vi tillsammans representerar den potentiella anslutningen till en större sanning som bättre beskriver verkligheten, vilket är det största hotet mot makten, den ökade allmänna medvetenhet som leder till maktens oundvikliga undergång ur framväxten av växande upplysning till ledning och vidare upplysning och ökad allmän medvetenhet. Det är dags att ta ställning i den verklighet som är egentlig – den som är gemensam – för alla och som bara existerar just i det rådande ögonblicket nu. Kom ihåg att hela maktplanen är utformad som en strategiskt syftande modell som ersättning för verkligheten genom en falskt beskrivande matris av uppfattad sanning, som makten kontinuerligt matar och underhåller med rädsla. Ja, jag ska inte älta det mer nu, men se det för vad det är. Och vänd på flödet. Istället för att låta dig matas, ta steget och sök själv, inte för att bekräfta dina föreställningar utan för att dessa skall förändras, antingen utvecklas eller avvecklas. Stäng av TV - ättmaskinen, lämna den och låt den vara. Stäng av deras formaterande källor av opinionsbildande mainstream media med iscensatta händelser, manipulerande musik, ytlig publicitet och även gärna gamla tankemönster och falskt känslomässigt grundade personliga reaktioner och relationer. Däri ligger strukturens enda makt. Vår ” tro” via vår uppmärksamhet, underhållen genom sociala teaterföreställningar vars befogenhet och auktoritet spelas upp som vår gällande ”verklighet” men som egentligen endast är skapad av vårt okritiska deltagande i teatern. Vår bristande emotionella självförståelse, det räckte hit till vårt konstaterade emotionella ofärd men det räcker därför inte heller längre. Människor börja söka, de vill förstå, de vill inte må dåligt. Människor må förstå mycket lite av sin hela tillvaro, men så mycket vet de i alla fall till någon del och det är vad de känner. Den känslomässigt baserade tron på detta system är nu därför också snabbt döende, allt färre tror på den kollektivistisk materialism som väg till framgång emotionella välfärden. Gamla traditioner tenderar nu därför också att bli friktioner i tider av utveckling och förändring. Kom därför ihåg att visdom bara kan vara och är helat lidande, så visdom kan därför heller inte fås på annat sätt, alltså både tyvärr och tack och lov. Och efterhand som vårt synkrona medvetande växer sig större och även den egna individuella medvetenheten om detta vinner makt, över oss själva genom oss själva och därmed över vår omgivning, så växer också vårt personliga medvetande allt snabbare och så börjar saker att förändras med en enorm hastighet. Synkroniciteten ger en accelererande ökning av både det individuella och det allmänna medvetandet genom det horisontella informationsflödet. När var och en av oss, grundat på egen självinsikt, som skapar växande emotionell självförståelse - alltså kan förstå andra människor bättre, nu reagerar genom det allmänna medvetande så börjar saker att förändras dramatiskt, ni märker den sociala förändringen runtomkring er bara under den senaste tiden. Livets tecken blir allt tydligare och börja utmana och leda våra liv mer och mer och aktivera dem på ett sätt som vi aldrig tidigare visste var möjligt och det ger oss ett oerhört starkt inflytande över hela världen omkring oss. Med varje ny människa som vaknar och blir ett är hela kriget vunnet. Men det steget i en människas själsliga intellektuella utvecklingen är ofta alltför långt för att kunna tas i ett enda steg, så det måste vara och förbli en evig mänsklig strävan, den kognitiva dissonansen bromsar som ett skydd för att hindra att omvälvningen skall bli alltför stor och för överväldigande, om alla bastioner för värderingar rämnar på gång så faller vi också ner i mörker. Att släppa taget är därför också att sträva efter att förbli rationell - att kritiskt granska grunderna till den egna känslostyrningen. Uppvaknandet är således vändningen i utvecklingsriktningen, det är ljuset till ledning. Mardrömmen är deras, inte vår. Vi måste bara ta itu med det giftiga nedfallet från all deras långvariga galenskap som har låtits påverka oss. Men vi kan göra det medvetet och med stor frid i sinnet och hjärtat trots alla deras ansträngningar för att framkalla rädsla. Det finns ingenting att vara rädd för. Var dig själv och och modig.